Karkki Mäkelä
För länge i spegelhuset
14.10.-6.11.2022
En vilsekommen, småaktig och självcentrerad hjälte är den centrala gestalten i mina verk, vars tema är de sidor av människan som är icke-zen. Verken behandlar självbildens (icke-)realism, naiva förhoppningar och rädslan att bli avvisad. Ett återkommande motiv är ögonblicket då man inser att man inte vet om man gått för långt eller bara gått i cirklar. När fastnade tänkandet i gamla hjulspår, i vilket skede tog navelskådningen eller självömkan över? Verkens gestalter går vilse och glömmer sig kvar i sin omgivning och sina fantasier, flexar sina fantasimuskler, ligger barfota i soffhörnet och vältrar sig i sina fantasier.
I mitt arbete intresserar jag mig för de olika sidorna av att vara människa och de omedvetna beteendemönster som stärker egot. Jag försöker hitta ett förstående perspektiv också på obehagliga ämnen. För mig är målandet både smärtsam (ibland munter) självreflektion och ett sätt att kommentera den tidvis skrämmande samtiden. Ett sätt att begrunda.
