Jag är intresserad av stunder då vi säger att vi minns någonting;
Vad är dessa bilder i våra sinnen och hur skapar vi dem och delar dem med andra. När vi läser, ser vi den rörliga bildens verk som
har bildats i våra sinnen, texten leder dessa bilder hela tiden och upphäver den tidigare texten som skapats. Av dessa bilder föds en konstig, absurd och kaotisk film, som bara finns för en person; den upplevelsen finns ej att dela, den är privat och skapad för en själv, fast dess källa skulle finnas i den yttre världen.
Min utställning består av två delar, videoprojisering och Polaroid-foton. Den rörliga bildens verk bildar ett slags videobrev till Nasa.
På bandet berättar en kvinnoröst om en dröm, där hon hade en
grå sten. Hon vidrör stenens yta och kommer i misstag att skapa Jorden. Kvinnan hamnar inför en svår situation, då hon märker att det finns liv i stenen. I verkligheten har jag sänt ett brev till Nasa
och hoppas få svar under min utställning.
Jag förenar texten i mina rörliga bilders verk med enkla visuala element , då bilden fungerar som någonslags riktgivare
Och det blir mera utrymme för berättelsen. Jag önskar att videon
ger åt mottagaren möjligheten att skapa verket på nytt i sitt eget sinne. Verket finns som sådant, men det är även som en rörlig skapelse i tittarens eget sinne och då kommer från filmen oändlig mängd nya editioner.
Jag tänker på fotona som någonslags delar av minnet; om videoverket skapar en resa, så representerar mina foton det förflutna: Jordens och Kosmos mikrohistoria. På videon försöker man se Jorden med utomståendes ögon, då fotona igen är”härifrån”, från Jordens yta.
Välkommen till utställningen.
Med vänliga hälsningar,
Milja Viita
040-535 0224
milja.viita(at)kolumbus.fi
