Adolfo Vera
Människan kan inte längre förvänta sig mirakel, inte ens av sig själv
7.2.-1.3.2020
Förstår vi fortfarande varandra?
Det räcker inte att vi drömmer om en bättre värld. Andras tankar tar lätt över om vi inte kritiskt granskar de saker vi anser värdefulla och synliggör de tankar som finns i bakgrunden. Då vinner strävan efter samförstånd lätt över strävan efter sanning, och strävan efter acceptans vinner över ärlighet. Som historien visar, kan följden vara en humanisering av ondskan. Och ondskans frukter kan upptäckas alltför sent.
År 2019 utsattes Nationalbibliotekets chef för hot som hade att göra med ett forskningsprojekt om finländare som frivilligt anslutit sig till SS-trupperna 1941-1943, och i det sammanhanget troligtvis begått krigsbrott. När konstnären Adolfo Vera läste om hoten kom han att tänka på Simone Weils tankar. Händelsen var inte ett undantagsfall. Redan tidigare hade det visat sig att forskare, journalister, politiker och rentav vanliga medborgare blivit utsatta för påtryckningar och hot då de i offentligheten behandlat vissa teman. År 1973 kom Vera som flykting från Chile till Finland. Levande minnen från det före detta hemlandet väcktes: den uppriktiga dialogen som så småningom avtog och demoniseringen som skapade grogrunden för en militärkupp.
Vad är konstens roll? Vad ska man tänka om det som hänt? Finns det något sätt att få människor att vakna till? Eller drar jag alltför raka slutsatser? Oroar jag mig i onödan? Och vad borde man göra för att de värsta farhågorna inte ska bekräftas?
Adolfo Vera skapar mångdimensionella konstverk som influerats av olika inriktningar inom samtidskonsten. Verken uppmanar betraktaren att tänka över sin egen roll i samhällsutvecklingen. Också saker som känns vanliga kan symbolisera en mer omfattande förändring inom samhället, om vi bara öppnar ögonen – och om vi verkligen är villiga att tänka på vad vi egentligen menar med de ord och bilder som vi använder.