Pauliina Kaasalainen
Alla vägar leder till Rom
Galleria Huuto Busholmen 2
14.2.–2.3.2014
“Jarno anser sig själv vara en modern man. Han är den manliga motsvarigheten till madonnan och horan, en modern man och grottman, krävs av alla män i dag , enligt honom. Den moderna mannen kryper fram i hans snack när han blir rädd. Och han är rädd för så mycket. Han är rädd för att inte vara tillräckligt mycket man, alternativt för mycket man, av båda mår han dåligt, eftersom han har en så svag självkänsla. Han är, till exempel, rädd att hans åsikter på nåt sätt är banala eller dumma, lite för enkla. Behövs det är den moderna mannen ett skämt. Men det finns alltid nåt dolt och oärligt. Jag är ganska säker på att han använder det för att ha ryggen fri, för att gillra upp fällor, för att få människor att snubbla innan de kommer för nära. Till exempel kan Jarno säga att han gillar kultur och att han liksom är mera för kultur än för den här nuvarande religionsekonomin.Men det är klart att det inte räcker om du vill framstå som fiffig. Du måste också ha mer exakta åsikter. Han tycker att i princip är modern konst .. nutidskonsten, liksom en bättre grej än de där nationalromantiska konstnärerna eftersom den här nutidskonsten på det sättet är bättre eftersom den är mer utmanande och går mera på djupet. Men hur som helst när han går på utställningar eller nånting säger han alltid att han inte förstår, vilket i klartext betyder att han inte gillar det.
Han har en nedlåtande attityd att ”Hej, jag kollar bara, inte behöver jag veta nånting, men jag förstår bara inte det här”. Och det kanske är okey men han tycker faktiskt aldrig om nånting alls. Om han är i ett passligt sällskap, med andra gelikar och älskare av nutidskonsten kan han också säga att det finns bra konst också på Ateneum men sedan måste han skynda sig och säga nånting som att .. ”om du tänker måla i realistisk stil så måste det vara helt perfekt” och sedan att nån hand eller fot av Edelfeldt slutligen är helt fel.. Så han är emot allt. Om han var ärlig, skulle det vara okey om han ansåg att konstens mening handlar om att just titta och det är en helt vacker tanke att det går att närma sig konsten och få glädje och inspiration till sitt eget men han bara inte gillar nånting alls. Å andra sidan så kanske han bara gillar att vara kritisk eftersom han inte kan tiga trots sin okunskap. Ibland kan han bli riktigt ilsken över nåt pressmeddelande om det är för högtravande eller så, som om texten bara skulle läsas av konstkritiker eftersom den innehåller jargon om plats och sånt där eller om det finns för mycket banaliteter, att nån berättar vad utställningen går ut på att det är om hans eller hennes liv och känslor eller nån resa till nån vingård i Italien eller nånting. Då kanske han inte alls kan läsa texten och det är det är just därför som Jarno säger att han inte läser pressmeddelanden överhuvudtaget. Ändå läser han dem alltid men han säger att han inte läser dem för att förstöra upplevelsen utan vill se konstverken först.
Men ofta tycker jag att det är som om han inte överhuvudtaget kan titta på nånting om han inte på nåt sätt kan acceptera vad konstnären eller nån annan har plitat ner på papperet om konsten ifråga. Ibland när jag varit på nån utställning med nån kvinna är det så annorlunda och då blir det så tydligt att Jarno tar allting så superallvarligt och att han också tror att alla konstnärer också tar sin konst på lika stort allvar. Och jag menar förstås nu inte att de inte tar sin utställning på allvar eller att de bara har nån hobbybisness .. utan det att Jarno hatar att nån förklarar för mycket. Men sen ändå när man talar allvar är det han som alltid söker det rätta svaret för allt. Han liksom förklarar för mycket själv. Han förstår inte att om han på sätt och vis talar för själva upplevelsen så väntar den inte på honom i galleriet som en färdig produkt utan det är nånting som föds när Jarno tittar på konstverken. Och att allt faktiskt inte är klart och färdigt. Det är som med allting annat att betraktaren också har ett ansvar och att alla ser på sitt eget sätt.
Om nånting innehåller kritik mot nåt, fastän mot nån struktur så behöver det inte betyda ett smörjat munläder för att få fram sina åsikter. Istället kan det finnas mycket humor och kan till exampel vara mycket cyniskt . Och om nån är mycket cynisk kan det vända upp och ner på allting så att du bara måste skratta. Jag tror att det är här som du kan .. just det .. kan finna.. poesi. Och om det liksom fastnar nåt spår, till exempel på mig eller Jarno är det fantastiskt. Jag går till exempel och ser på några skulpturen eller installationer och snart hade jag i mitt huvud en tanke om att alla vägar kanske inte leder till Rom, som ju var namnet, utan till ett rum och när alla installationstyper söker sig genom samma hål, försöker de också alla fly verkligheten. När jag försökte förklara det här för Jarno var han mycket likgiltig och oberörd eftersom han just börjat läsa utställningens pressmeddelande och han sade att det är så dumt då alla försöker sig genom samma hål. Jag var typ ”hmm .. säg inte annat, just det! Han förstår mig inte alls.”
Dave Berg
