Milla Toivanen
APANS HIMMEL
25.5. – 12.6.2016
Galleria Huuto Busholmen, Busen 2
Där står en liten flicka i sin stela klänning, två hovfröknar har knäböjt runt henne som om hela världen hade koncentrerat sig bara på henne. Flickan är allvarlig, även själv förstummad av sin ställning. På hennes hjässa sitter en liten apa.
Milla Toivanens (f. 1972) nyckelverk Förnuft och känslor i utställningen Apans himmel berättar mycket om vår tid, fastän det på samma gång är tidlöst. Kommenterar inte utan synliggör. Förebilden är tydlig, Velázquez Las Meninas Hovfröknar (1656). Milla Toivanens verk placerar sig naturligt in i målarkonstens långa tradition. Hon har tidigare målat mödrar och barn inspirerade av medeltida helgonskulpturer. Hennes verk har ändå inte något att göra med religiositet, snarare med djupa mänskliga upplevelser.
Milla Toivanen har blivit känd för sina närapå meditativa målningsavtryck som kännetecknas av en njugg färgpalett och tunna, genomskinliga färglager.
Denna gång har Toivanen med sin disciplinära metod velat frigöra sig från begränsningarna: hon har gett sig hän motivet styrd av intuitionen, med tillit till känslan, å andra sidan av upplevelsen. Det finns också utrymme för slumpen. Den frigjorda och lössläppta målningsstilen med dess färger och levande, ymniga färgytor visar en ny sida av den skickliga målaren. Även humorn glimtar till, som i namnverket Apans himmel 1 och 2.
Även i de nya verken hittas motiv som hon länge har arbetat med: talande apgestalter som stannar kvar i minnet, barn och änglar. I verken Överkänslig 1 och 2 är de stora apornas närvaro gripande. Den intensiva fokuseringen på ett avgränsat tema avslöjar något fördolt. I målningen De anklagades sal skapar de finkänsliga vita färgfläckarna känslan av en hinna eller glas mellan oss och schimpansen; ett litet effekttrick för att väcka stora frågor. Den återvänder också till frågan vem betraktar vem.
Även rundmagade barn- och änglagestalter upprepas i Toivanens verk. I verkparet Solen går upp och Solen går ned åtföljs förhoppning och ljus av dess motpol, mörkret som hotar täcka över allt annat. Hopp och misströstan vandrar hand i hand, som så ofta i Toivanens verk.
I en del av målningarna är gestalterna knappt igenkännbara: flickorna, gorillorna och änglarna är stiliserade till rena former och rytmer som i verken Reliken, Grottan samt Stolthet och fördom. Muren kan även finnas mellan människorna, men levande är den.
Det fysiska i konstnärens arbete, oljefärgens liv och rörelse är ännu närvarande i de upphängda verken.
Kirsikka Saari, manusförfattare
.
Milla Toivanen, milla.toivanen(at)gmail.com, 041-45 944 28
