VIIVI NIEMINEN & KATRI NAUKKARINEN
Är allting djup under ytan?
9.–24.3.2013
Galleria Huuto Busholmen 1
K: Död-det ena och post-det andra. Som om jag vore motsträvig för
att jag understryker fotograferandets värde.
V: Vad kan det bero på? Varför är inte själva fotograferandet
intressant? Allt i fotografiet är så starkt förknippat med kamerans
närvaro. Jag tror inte att man kan komma ifrån det.
K: Tekniken styr arbetsprocessen. Själv bär jag kameran ständigt
med mig. Inte för att fota oavbrutet, men om jag lämnade den infrån
mig vore det att värdera både mitt tänkande och mina observationer
på förhand.
V: Jag kan tala om mitt arbetssätt, men vill helst inte uttala mig om
hur en bild ska ses. Jag vill ge åskådaren en möjlighet att finna sin
egen väg genom bilden.
K: Varken du eller jag tycks planera serier eller iscensätta bilder.
V: Bilderna blir till bara man är öppen för dem. Jag tillåter mig själv
att irra omkring och med god tur hittar jag något som tilltalar mig.
Jag har dock vissa regler: under den period jag arbetar i
mörkrummet fotograferar jag inte. Då kan jag inte tvivla ifall någon
ny bild är bättre än den jag för tillfället arbetar med.
K: Jag upplever mitt arbetssätt ambivalent. Som om jag bara
fotograferade allt möjligt. Inte heller slutresultatet går att förklara.
Trots allt vet jag vad jag gör.
V: Gör vi saker invecklade? Borde bilden ses enbart som bild?
