Kasper Muttonen
Architecture of Climate Change
13.9. – 6.10.2019
Konstruktionerna i min utställning har att göra med människans tid, antropocen och dess strukturer. De behandlar också föreställningar om klimatförändringen, det vill säga vår tids största hot. Jag anser att mitt konstnärskap mera handlar om att konstruera landskap än att avbilda figurer. Avsikten med utställningens verk är att behandla klimatförändringens landskap utgående från den uppfattning om rum som vi människor konstruerat. Byggnadernas landskap vänder sig inåt och deras väggar omsluter naturfenomenen. Kanske beskriver den här inåtvändheten vår kulturs karaktär i dessa omvälvande tider?
Jag använder svart akrylplast, vilket fjärmar betraktaren från bilden inuti konstruktionen. Materialet avspeglar samtidigt estetiken i Trump Tower och Dubai: den mörktonade glasarkitekturen är överdragen med en yta lik solglasögon och förnekar ändå tanken om en klimatförändring. Den svarta akrylplastens yta är också en förföriskt vacker spegel som liknar oljans yta, med andra ord sitt ursprung. Vattendropparna på plastens yta är i sin tur gjorda av syntetisk lack. Vattnets rörelse har stelnat för eviga tider.
Byggnaderna är spår som människans tid lämnar i världen. Under det nuvarande århundradet har människan kanske byggt fler byggnader än någonsin förr sammanlagt. Jag kan inte låta bli att beundra bra arkitektur och stiliga städer, trots att arkitekturens volym i sig kan bli hotande. Illusionen om kontroll över rummet förvandlas till ett varande i någon annans rum, där makten drar sig tillbaka bortom mörktonade glasrutor.
Vattnet har att göra med tanken om naturens kretslopp och dess element, där vattnets olika tillstånd ingår. Jag har använt vatten i mina konstruktioner för att ge dem en ny variabel; ett element från naturen som förvränger det konstruerade landskapet. Vatten har redan i årtusenden varit förknippat med tanken om ett konstruerat drömtillstånd. Tanken om den stigande havsytan förvandlar elementet till någonting hotfullt. I mina konstruktioner betraktar jag vatten som ett aningen melankoliskt element. Det påminner om den stund då en årstid övergår i nästa. Mina konstruktioner erbjuder inga lösningar på klimatförändringen. De består av föreställningar om klimatförändringen, och kommer ohjälpligen att drunkna i densamma.
Architecture of Water
Lappvikens källa, Venetsia-byggnaden
14.9. – 6.10.2019
Utställningens andra del visas i närheten av Lappvikens källas Venetsia-byggnad, på Lappvikens sjukhusområde i Helsingfors. Jag har för avsikt att skapa rutt mellan dessa två kulturcentrum, som båda uppstått genom medborgaraktivitet. Venetsia-byggnaden är möjligen det stenhus i centrum som ligger närmast havsstranden, och är även den plats där utställningens verk planerats och förverkligats. Med hjälp av en idétävling försöker Helsingfors stad för tillfället hitta en köpare och ett koncept för Lappvikens sjukhusområde. Mina verk tar ställning för att den nuvarande verksamheten ska få fortsätta.
Utställningen stöds av Nylands konstkommission vid Centret för konstfrämjande.
