Beata Joutsen
Avalon
24.7–16.8.2020
Konstnären är anträffbar 9.8. och 15.8. kl. 12-17
När jag började arbeta med utställningen tänkte jag på konstens urkraft och vad den betyder för mig. Åtminstone resor, äventyr, spänning, förundran – mirakel!
Jag valde gips som mitt huvudsakliga material. I all sin enkelhet erbjuder gipsen mig en direkt uttrycksform. Materialet kompletteras med rena färgpigment som fästs med äggula, med samma teknik som man använder i traditionellt ikonmåleri.
Inbjudningskortets bild tog jag på den mystiska Vargön som är en del av Sveaborg. Dit släpade jag de halvfärdiga skulpturerna som jag jobbat med under den här speciella våren. Jag inspirerades av Sveaborgs nyckfulla vårväder och den sprittande spänning som ögonblicken av speciell skönhet hade. Platsen är bekant från tidigare. Det var här som jag 16 år gammal deltog i Bildkonstakademins inträdesprov och gjorde min första landskapsmålning i olja. Jag återvände således till den plats där min konstnärliga urkraft föddes. Mitt konstnärliga äventyr har varit förtrollande, fantastiskt och betydelsefullt. Jag har inte upplevt att någon annan väg skulle vara möjlig.
Det har varit intensivt och fartfyllt att göra gipsverk efter modell. Ibland har jag blivit så förvånad att jag nästan gått i bitar. När arbetet tillsammans med modellerna inletts har energinivån överskridit hundra procent. Tidsuppfattningen, hungern och törsten har försvunnit. Arbetet kan inte avbrytas, för gipsen hårdnar och verket måste slutföras.
Utställningens namn Avalon hänvisar till den äventyrsö och de mystiska kraftgestalter som jag vill leda er till. Avalon öppnar min resa till kraftgestalternas själavåndor. Medan arbetet framskrider erbjuder smärtan en väg till kärleken, trösten och friheten.
Verket som heter Den röda sköldpaddan har sitt ursprung i en sköldpaddas skal, som hade flutit upp på en sandstrand när jag var på Komorerna. En annan inspirationskälla har varit en vacker film med samma namn. Den berättar om en kärlek större än livet, och den slags förändring vi alla söker efter när vi vill att våra liv ska växa. Den djupaste kärleken och möjligheten att dela tillvaron. Till nämnda ögrupp kom också en stor rovfisk. Den var ungefär tre meter lång, tjock och prickig, och den hade väldigt stora och vassa tänder. Munnen var enorm och såg farlig ut. Fisken representerade livets skuggsidor. De stora vågorna drog mig från klippan ner i vattnet och kastade mig sedan upp tillbaka. Jag skrapade ryggen mot ett korallrev.
Jag började fundera på världens och livets mångfald när jag läste Lille prinsen för mina barn. Jag frågade vår sjuåriga minsting vad som är det viktigaste i världen eller livet. Svaret var enkelt: ”att leva”. Jag bjuder er att bekanta er med mitt liv via min konstvärld. Konst”värld”, därför att den innehåller allt, mitt allt.
Jag tackar Centret för konstfrämjande för corona-stipendiet. Jag vill också tacka min familj och mina kollegor på arbetsrummet och annanstans, som alla stött mig i den villervalla som präglat dessa underliga tider.
Jag är närvarande på min utställning söndagen 9.8 och lördagen 15.8. Kolla min webbsida medan utställningen pågår. Där meddelar jag om möjlig konstnärsträff om coronasituationen möjliggör det: www.beatajoutsen.com.
Beata Joutsen
beata.joutsen(a)gmail.com
044 230 8347
www.beatajoutsen.com
