Sonja Salomäki
Betongbrutalismens under och ansikte i sten
Galleri Huuto Busholmen 2
7.5.–25.5.2014
”Betongbrutalismens under och ansikte i sten” utforskar förfallets fulhet och skönhet genom att kombinera två olika fenomen som står långt ifrån varandra inom arkitekturen och stadsmiljön. Tid och form skiljer dem åt, gråhet och patina förenar.
En del av utställningsarbetena visar min vardagsstadsmiljö 1970-talets betongfenomen Östra Böle år 2014: figurer som formats av mögel och issörja: där arkitekternas perspektivskisser grundar sig på möjliga fyrkanter och avgrunder nerifrån upp, fotograferat ur människoperspektiv.
Som motkraft fungerar parken Georges-Cain i Paris med sina stenskulpturer märkta av sura regn och mossa och som jag betraktat några månader de senaste åren och där parken med sitt fjärran förflutna fortfarande känns mänsklig och tröstande trots sin ålder.
Basmaterialet för mina verk är kläder eftersom människor och arkitektur alltid stått i växelverkan med varandra, oberoende om kriterierna för god arkitektur uppnåtts eller ej. Samma berättelser upprepas i livets kulisser, byggda av människor.
I gammal arkitekturornamentik och I dess organiska form ser mögliga ytor och korrosion vackert ut, i Östra Böle i bästa fall uppseendeväckande. Forskningen har också visat att naturliga element, organiska former, skönhet och möjligheter att påverka sin egen miljö bidrar till människans trivsel och förbättrar den mentala hälsan, fastän själva konsumenterna i omgivningen, människorna själva, inte är medvetna om det.
