• Laura Vainikka: Blackout
  • Laura Vainikka: Blackout
  • Laura Vainikka: Toinen II / Other II
  • Laura Vainikka: Kajo / Shimmer
  • Laura Vainikka: Hajonta / Shimmer
  • Laura Vainikka: Toinen I / Other I

Laura Vainikka

BLACKOUT

Jätkä 2 18.11.-3.12.2017

Laura Vainikka
BLACKOUT
Galleria Huuto Busholmen, Busen 2
18.11. – 3.12.2017

    “Cutie,” he said, “I’m going to try to explain something to you. You’re the first robot who’s ever exhibited curiosity as to his own existence – and I think the first that’s really intelligent enough to understand the world outside. Here, come with me.”
    The robot rose erect smoothly and his thickly sponge-rubber soled feet made no noise as he followed Powell. The Earthman touched a button and a square section of the wall flickered aside. The thick, clear glass revealed space – star-speckled.
    “I’ve seen that in the observation ports in the engine room,” said Cutie.
    “I know,” said Powell. “What do you think it is?”
    “Exactly what it seems – a black material just beyond this glass that is spotted with little gleaming dots. I know that our director sends out beams to some of these dots, always to the same ones – and also that these dots shift and that the beams shift with them. That is all.”

    Isaac Asimov: Reason (1941)

På papper har jag tryckt stora mörka ytor, oljiga tryckfärglager som samlats ovanpå varandra. Jag har slipat metallskivor så att de liknar speglar, genom att sträva efter att uppnå reflektioner sträcker vi oss ytterom verkligheten som välver sig utanför oss. Pappret som brunnit ned till en hög aska har jag tryckt på nytt för att låta det bli synligt i en annan ordning. Det svarta sotavtrycket har jag använt som ett tecken på ljus.

Jag har tömt, fyllt i, söndrat och förenat ytor som förhåller sig till ljus och material på olika sätt. Jag vet inte vilken av dessa ger betraktaren mest, vilken minst.

När jag gjorde verken kom jag att fundera på om en kan se på världen på samma sätt som tidigare nämnd robot i novllen, tänka att allt bara är just det som det ser ut att vara.

Den svarta himlen som motiv, stjärnorna glänser, som punkter vilka reflekterar ljusstrålning. Kunde en tänka sig att det är allt.

Laura Vainikka (f. 1979 i Villmanstrand) är en bildkonstnär och konstgrafiker bosatt i huvudstadsregionen. Vainikka arbetar oftast med verk som består av rumsliga helheter. Hon granskar sådana marginalvillkor som ljus, bild och reflektion kan förutsätta. Vainikka är utexaminerad konstmagister år 2013 från Bildkonstakademin vid Konstuniversitet. Hennes verk finns bland annat i konstmuseerna i Björneborg och Jyväskylä samt i Statens bildkonstsamlingar. År 2017 var Vainikka nominerad för priset Kjell Nupen Memorial Grant.

Laura Vainikka
044 322 33 03
lauvai(at)yahoo.com
www.lauravainikka.wordpress.com