Erika Erre
Bon
Galleria Huuto Busholmen – Busen 1
13.1.- 4.2.2018
Människan skiljer sig från naturen genom att använda ett annat ord för sina egna bon än för andra varelsers hem: huvudsakligen kamouflerade gömställen avsedda att sätta bo, oregelbundet formade gömställen på naturens villkor. Den mest primitiva formen av ett hem torde vara ett hål med ojämna kanter, en grop, medan människans egna boningar som hon byggt åt sig själv är ett antal matematiskt konstruerade raka streck, avsedda för egna och andras blickar. Utställningen leker med definitionen av ett hem och dess invånare, de ramar mänskligheten skapat och de konstigheter när en icke-människas bo är en geometrisk form.
Sand, som jag använt som ett material till verken på utställningen, valdes på grund av en barndomsövertygelse: när jag var liten trodde jag stenhårt på att pyramiderna var byggda av sand. Tänkte mycket på det då mina egna sandslott var väldigt sköra och lätt gick sönder. Funderade hur det inne i pyramiderna kunde finnas rum och gångar fastän de i mina egna experiment alltid rammade.
För mig som vuxen symboliserar sanden hemmets och det bekantas förgänglighet och föränderlighet. Djurens bon är i allmänhet tillfälliga. Människor kan heller inte invagga sig i illusioner om det egna hemmets eviga bestående.
Jag tackar Suomen Kulttuurirahasto för arbetsstipendiet under vilket, bland annat, den här utställningen blivit till.
Erika Erre (född 1979) är en konstnär bosatt i Karis som studerat bland annat vid Konstakademin. Hon använder ett brett spektrum av olika tekniker och material och vill förhålla sig till dem fördomslöst. I den här utställningen använder hon keramik som ny teknik.
Mera information:
Erika Erre
erika.erre(at)gmail.com
