Pasi Autio
Ett Främmande Steg
14.11. – 2.12.2012
Galleria Huuto Nylandsgatan
I min utställning Ett främmande steg har jag utgått från min förundran över gångfunktionen. Hur klarar vi av att gå utan att falla? Mina försök att resonera mig fram till en logisk förklaring slutade bara i häpnad över hur lite jag känner till den egna kroppens funktioner på ett medvetet plan.
Gåendet, att gå, är något jag arbetar med i min konst för att uttrycka komplexiteten i funktioner som vi tar för självklara, och den intrikata relationen mellan dessa funktioner och den medvetna tanken. Om man medvetet, med tankens hjälp, försöker kontrollera sin kropp i en gångsituation, försvåras gången och övergår från att bromsa upp en långsam fallande rörelse till att extremt långsamt återfinna balansen.
Allt sedan en hypnosupplevelse för flera år sedan har jag också varit intresserad av relationen mellan kropp och själ. Jag föll i hypnos då kroppen var helt avslappnad och en liten vandring i mitt sinne slutade med att jag totalt förlorade kontrollen över min kropp. Jag började grubbla över varför jag förlorat kontrollen och det gav upphov till ett antal frågor: vad var det som styrde min kropp i hypnosens slutskede, hurdan kunskap har min kropp, och hur förhåller sig kroppens kunskap i förhållande till den intellektuellt bearbetade kunskap som vi ofta uttrycker verbalt? Kroppens kunskap är synbarligen utom räckhåll för den medvetna tanken, en kunskap som kroppen ”känner” genom sin kapacitet att göra, i stället för kunskapen som uppstår via tanken. Kanske var det i min hypnosupplevelse en fråga om det omedvetna som uppenbarade sig via min kropp.
Jag bearbetar mina teman genom en kropp som är som en planet, med fönster i ett mörkt hus och en person som går på gatan, extremt långsamt. I mina konstverk har jag strävat efter att närma mig vardagliga ting från en annan synvinkel, och att beskriva dem på ett sätt som skiljer sig från det vanliga.
”Givetvis är ett jag mycket större än den inre berättaren. Runt och under den ö som är den där jagmedvetne historieberättaren finns ett vidsträckt hav av omedvetenhet, av det som vi inte vet, aldrig kommer att få veta eller har glömt.”
Siri Hustvedt, Den skakande kvinnan eller en historia om mina nerver (översättning Ulla Roseen)
Svenska kulturfonden, Centralkommissionen för konst, Nylands konstkommission och Visek har vänligen understött arbetet med utställningen.
