Susanna Kesänen
Forward/Rewind
21.6. – 14.7.2019
Som barn samlade jag vykort med hästmotiv och fäste dem med häftmassa på dörren till mitt klädskåp. Karamellernas omslagspapper av cellofan satte jag på bordet och strök med fingret tills de blev släta. Sedan rullade jag ihop omslagen och gjorde ringar av dem. ”Memories is what we are”, säger Nick Cave i en film. När jag läser mina gamla dagböcker undrar jag om jag någonsin varit den som skrev de orden.
Jag reser fram och tillbaka mellan ett hus på landsbygden och en höghuslägenhet i staden. Jag kommer någon annanstans ifrån och därför kan jag aldrig riktigt greppa stadsbornas livsstil. Å andra sidan räknas jag knappast till landsbygdsbefolkningen, jag är ju alltid bara på besök.
Jag tänker på förhållandena mellan tid och rum. Min identitet förändas jämsides med dessa faktorer. Den påverkas av barndomens platser, landsbygden och flytten till staden. I en gammal pulpet hittar jag hästbilderna prydligt ordnade i en mapp. Jag tecknar av dem med blyerts på papper. Jag skulle vilja dröja länge i bilderna. Jag går igenom föremålen och fotografierna som min gammelfaster lämnat efter sig i släktgården. Porträtten kopierar jag med hjälp av kalkerpapper. De blir blå linjeteckningar i ett ruthäfte. Jag gör sporadiska dagboksanteckningar i skriftlig och fotografisk form. Jag klipper ut händer jag ser i tidningar och grupperar dem som liknar varandra. Jag omarbetar, kombinerar och gör om. Hästbilderna blir större i blyertsversion, och så småningom förlorar de kopplingen till den tid som är bunden till fotografiet.
Susanna Kesänen (f. 1983) är en bildkonstnär som bor i Helsingfors. År 2017 utexaminerades hon från magisterprogrammet i fotokonst vid Aalto-universitetet. Kesänens senaste utställning Vihreä talo visades i Fotocentrum PERI i Åbo (2018) och i Hippolyte Studio i Helsingfors (2017). Den aktuella utställningen är en fortsättning på tematiken i Vihreä talo. Kesänen undersöker behovet av att höra hemma någonstans och den ständiga känslan av rotlöshet som hör därtill. Hon funderar också på varför tidens gång och den egna närhistorien tidvis kan vara så svår att uppfatta.
