När jag var sex år gammal väntade jag med spänning på att börja skolan, även om jag var väldigt orolig för att aldrig lära mig läsa.
Jag bytte inte ett ord med de äldre pojkarna under hela första skolåret och fick läraren att surna till då jag gjorde alla extrauppgifter i matematik så snart jag fick boken. På de högre klasserna i lågstadiet lärde jag mig äntligen sticka i motsatt riktning mot alla de högerhänta flickorna. Under rasterna spelade jag ishockey, boboll eller ”purkkis”. På högstadiet sjöng jag i kör, köpte mina första jeans och sydde in dem på handarbetstimmen. Jag lånade klassens tuffaste flicka pengar, tog av mig glasögonen på rasterna och provrökte, trots att jag alltid blev fast. Jag gick på barndisko, växlade lappar med en pojke i grannbyn och fick ett anonymt skällbrev på alla hjärtans dag.
Efter grundskolan fortsatte jag på gymnasiet och genast efter gymnasiet började jag studera matematik vid universitetet. Jag blev invald på studieprogrammet för lärare och jobbade också mycket som lärarvikarie i både grundskolan och gymnasiet under mina fem år på universitetet. År 1999 bestämde jag mig för att ännu ta ett sabbatsår innan jag skrev min pro gradu-avhandling och tog examen som matematiklärare.
Jag sökte till en konstkola och blev antagen. Innan jag började studierna och flyttade från Joensuu till Björneborg lärde jag mig själv säga högt: ”Jag är bi. Jag är lesbisk.”
I min utställning på Galleri Huuto ställer jag ut en samling verk Friikki (Freak). Utgångspunkten för verken är det finländska skolsystemet och de uppfattningar om könstillhörighet och sexualitet som förmedlas i den grundläggande utbildningen. Helheten är uppbyggd av rekonstruktioner av typiska föremål i ett klassrum i grundskolan. Genom föremålen är uppfattningar om kön och sexualitet dekonstruerad med maskering, ytliggöring, uppreping och parodiering.
Satakunta konstkommission har beviljat stöd för utställningen.
Mer information: Laura Lilja, tfn. 044 291 9119, laura@lauralilja.net
