Miia Änäkkälä
Gula berget – målningar
Galleria Huuto Nylandsgatan
9.7.-27.7.2014
Mina målningar är fyrkantiga målningar i vattenfärg där jag ofta använder färgpar eller bara en färg. Jag undersöker gränsen mellan det förställande och det icke-föreställande. I mina målningar förenar jag den kalkylerade kompositionen med automatiskt målande. Jag funderar hur öppen, diffus jag kan lämna bilden så att man fortfarande kan kalla den en bild
Målningarna börjar från rytm och komposition. Oftast börjar jag måla utan färdigt motiv och börjar med kompositionen. När jag målar försöker jag bara använda vanligt bondförnuft utan att rationalisera innehållet. När arbetet framskrider ordnar jag strecken som varit utspridda på ytan och det blir till slut en igenkännbar bild.
Jag börjar målandet genom att lägga ut punkter på papperet och fortsätter målandet runt punkterna. Jag fokuserar blicken på detaljer och låter helheten vila. Jag målar på det här sättet olika detaljer så länge som möjligt utan att se på helheten. Genom målandet föds och förändras mönster. En del mönster upprepar sig. I något skede kollar jag helheten och börjar förena detaljområdena med varandra.
I något skede föds motivet. Till exempel kan vatten bli ett tema. Jag försöker se motivet endast som ett färgfält som jag fyller ut med mönster. Utan att mönstren i sig refererar till vatten som metafor eller försöker intensifiera realismen. Slumpmässiga yt- och temakombinationer kan ge målningen nivåer som även för konstnären öppnar sig först i slutet av arbetsprocessen. Ur de här fria formernas värld stiger berg fram och från berget människogestalter som smälter samman och blir till vatten.
En utgångspunkt kan vara till exempel en skiss av ett berg och så börjar jag forma mönster och fylla ut ytan.
Upprepade ritningar med streck fungerar som bildspråkets bokstäver och berättar om målningens värld. Tekniken att använda streck kallar jag också för broderiteknik för att referera till den långsamma tekniken
Mitt arbete framskrider intuitivt, vilket gör att friheten att tänka bevaras och att överraskningar och det ologiska fungerar ihop. Jag lämnar ofta formerna i bakgrunden synliga och ser också formerna som skuggor. En bild föds, formas dör eller blir utsliten. Jag refererar till själva idéskapandet. Jag är intresserad av det här randområdet, insikten, födelseögonblicket. Du är på väg att få fatt något men känner inte hela sanningen. I den stunden är allt ännu möjligt.
manakkala(at)hotmail.com
p. 044-5888083
