Marjo Viitala
Händelsehorisont
Galleri Huuto Nylandsgatan
28.5.–15.6.2014
Kristi himmelsfärds dag, torsdag 29.5., öppet kl. 12-17, välkommen!
I min utställning Händelsehorisont undersöker jag ett av människans grundläggande behov, närhet.
Precis som i vetenskapen är det även i konsten lättare att undersöka existensen av ett begrepp genom dess frånvaro. Därför utgår mina konstverk från längtan efter närhet snarare än närhet som existerar, som finns. Längtan efter närhet är ett behov av att bli sedd och förstådd. Det är ett behov av att stå en annan människa nära både fysiskt och mentalt.
Utställningen består av två videokonstverk.
Hem med sex
Verket undersöker människans inre tal och meddelanden som inte når fram på det sätt vi önskar.
Jag har filmat två personer i samma rum men med två olika kameror. Det väsentliga i metoden är att upprepa samma sats, med variationer, men dock hålla sig till satsen. Personerna som filmas känner inte till sitt pars sats. De hör vad den andra säger, och får en impuls av av det som sägs. Med ögonen slutna förstärks koncentrationen på det sagda. Resultatet är en mångsidig dialog bestående av minimala element.
Konstverket består av två videofilmer, två personer, och två infallsvinklar i samma situation. Det ena konstverket är 10 sekunder kortare, vilket gör att bilderna är synkroniserade på det första varvet, och därefter minskar synkroniseringen med 10 sekunder per varv, tills bilderna åter igen är synkrona och varvet börjar på nytt. Vart varv ger en ny tolkning av skeendet.
Spegeln
Spegelleken fungerar som en metafor för människans sociala relationer. Det finns två slags människor, de som vill närma sig andra människor och de som vill hålla distans till andra, med andra ord undflyende och eftersträvare. Båda beteendemodellerna är försvarsmekanismer, strategier, vars syfte är att skydda oss från att överges. Detta visar sig som att medan eftersträvaren försöker närma sid den undflyende mer än vad denne vill, tar den undflyende allt mer distans. När eftersträvaren backar ger den undflyende åter eftersträvaren en ny chans till ett närmande. Samma förlopp upprepas åter. En komplicerad socialt mönster uppstår – i vilken även den undflyende emellanåt kan vara den som strävar efter. Det är svårt att undvika att delta i spelet. Den som inte deltar kommer inte att möta en annan mvänniska, och kvar blir bara avståndet.
I olika livssituationer varierar skyddsmekanismen i intensitet. I en situation där till exempel en plötslig framgång för med sig ett betydande antal nya spelare, eller ändrar spelets riktning och konstellationen eftersträvare-undflyende, kan situationen utöver att göra spelarna förvirrade även tillspetsas, och mekanismen tar sig ofta uttryck av utnyttjande och/eller svartsjuka. Då man spelar spegelleken förutsätts att spegeln är ärlig. I det verkliga livet med styrkeförhållande som är i obalans är det frestande att vara oärlig. Vissa människor släpper man närmare än andra, oberoende av om den människan begår fel eller inte.
Verket består av ett videokonstverk, fem intervjuer, samt interaktiva videoprojektioner.
Följande personer har deltagit i konstverken, utöver mig själv.
Spegeln
Konceptplanering Jarkko Virtanen, videoinspelning Mikael Gustafsson och Anton Verho, ljud Miki Brunou, bildkodning Aleksi Pihkanen, klippning och färgredigering Jaakko Rinne
Hem med sex
Inspelning Anton Verho, ljud Miki Brunou, klippning och färgredigering Jaakko Rinne.
I videokonstverken framträder Juha Pulli, Mirva Anjala, Juska Jutila, Ville Oinonen, Samuli Laine och Jaakko Pyykkölä.
Centret för konstfrämjande och statens medie-, serie- och illustrationskonstkommission har vänligen understött utställningen
Kontaktinformation:
Marjo Viitala, 040-5108201,
marjoh.viitala(at)gmail.com
marjoviitala.wordpress.com
