Jesse Avdeikov
A Man With The Moustache
18.9.–11.10.2020
Konstnären är anträffbar i sin utställning lör 19.9 och sön 4.10 kl. 12-17.
Utställningen består av verk som har att göra med minnen av och tankar om min pappa. Verken återger inte en sammanhängande berättelse, och fungerar inte heller som dokumentation av det förflutna. Istället behandlar de känslor och fantasier. Man kunde säga att de skapar ett porträtt av en stämning.
Jag försöker minnas när vi senast talade i telefon. Jag minns inte och det stör mig. Kanske var jag i Berlin och sade att jag inte kan tala just nu. Han var berusad och jag förstod inte vad han ville. En del av mina minnen går upp i rök och jag kan inte riktigt greppa dem. Följande samtal från hans telefon ringde han inte själv. När jag såg namnet och tidpunkten i telefonens skärm visste jag genast att någonting hade hänt. Kanske hade jag en aning.
En vecka senare var jag i skolan, men jag berättade inte för någon. När jag satt med mina vänner på lunchen slutade min hörsel tidvis att fungera. Det var som om min hjärna bestämt att ingenting jag hör har någon betydelse. Mitt i lektionen gick jag ut ur klassrummet för ha ett telefonsamtal om hur begravningen skulle ordnas. När jag gick hem från skolan ville jag bara falla på knä. Ett par gånger tänkte jag att det händer, men det hände aldrig och jag hanterade saken långsamt på mitt eget sätt. Jag var tyst, grät, målade, skrev, sprang och ibland njöt jag så i fulla drag av mitt liv att skrattet bubblade. Det låter som en kliché, men i jämförelse med döden såg livet också vackrare ut än tidigare.
I år skulle min pappa ha fyllt 60 år, men han bestämde sig för att ingen längre behöver honom. Redan för flera år sedan hade han småningom förlorat sitt eget syfte, och jag kunde inte hjälpa honom.
Förutom minnen har mitt material bestått av fotografier och föremål som tillhört min pappa. Två år efter händelsen använde jag det här materialet för att göra en utställning om mitt sorgearbete. Det blev många idéer över. Den här helheten kom till på sitt eget sätt.
Gravstenar är tråkiga sätt att minnas och saknad är ett alltför enkelt ord för att beskriva vad jag känner.
Till minnet av min pappa, med kärlek.
Jesse
Jesse Avdeikov (f. 1986 Petroskoj, Ryssland) bor och arbetar i Helsingfors.
Han blev bildkonstmagister från Konstuniversitetets Bildkonstakademi år 2020.
jesse.avdeikov(a)gmail.com
jesseavdeikov.com
Instagram: @jesseavokado
