Kaija Mäenpää
Meditation on the Sublime
28.9.–22.10.2023
Konstnären är anträffbar i sin utställning lör-sön 14-15.10 kl. 12-18.
Mina målningars tredimensionella skåpliknande konstruktion skapar ett övergångstillstånd där jag lyfter fram tillvarons processer. I den här utställningen behandlar jag det sublimas arkitektur, hur en upplevelse som ifrågasätter det bekanta och kontrollerbara konstrueras. Arbetsprocessen inleddes 2019, då jag besökte Åland för att undersöka de medeltida stenkyrkorna och deras ”miniatyrkapell” eller altarskåp. I mina målningar upprepas en situation då jag rör mig i rummet och vänder blicken från det horisontala till det vertikala, upp mot valvet, kosmos ändlöshet och ljuset. Skåpmålningen är som en utvidgad tröskel eller port, en plats där upplevelserna av det begränsade och obegränsade är samtidiga, där subjektet möter det odefinierade eller på något sätt frånvarande. Redan mina målningars konstruktion innehåller funderingar om det sublimas betydelser.
På grung av sina rumsliga egenskaper skiljer sig den stora tredimensionella skåpmålningen så till vida från den traditionella ”tavlan” att det sublima kan upplevas i verkets frånvaro. En del av verket är alltid dolt, bortom betraktarens blickfång, och verket kan således inte uppfattas som helhet. Verket avvisar också det invanda sättet att se på målningar, och skapar på det sättet rum för ett kroppsligt möte, för att vara inne i och gå runt målningen: dörrarna som hängts på gångjärn och motiven skapar tillsammans ett fält av betydelser. Dessutom fungerar dörrarna som ett uppslag i en bok – när jag bläddrat i medeltida manuskript har jag upptäckt en fascinerande underlighet: både skriften och bilderna lyser igenom sidorna.
I mer allmän bemärkelse åstadkommer skåpmålningen ett möte med ”den andre” då ett rum där det begränsade jaget kan öppna sig uppstår. Kärnan i verket At the Threshold of the Sublime (2021–2023) är färgen som långsamt förändras, likt ett valv av vibrerande, förtunnad tid, en oändlighetens föreställning där betraktaren närmar sig blicken. Eller föds det sublima på andra sidan verket, då fragmenten som kan skönjas i de mörka ytorna förvandlas till de sår, de inlindade händer, som alltid finns någonstans i världen? Också denna rutt är bara en del, ett slags minne som avslöjar mindre än vad dess bottenlöshet döljer. Eller, som Baldine Saint Girons skriver om det sublima i samtidskonsten: om det ofattbara tvingar oss att vara medvetna om såret och förlusten – istället för att känna igen oss själva i konsten – så blir vi mottagliga för ”den andre”.
Parallellt med de stora skåpmålningarna visas fotografiska självporträtt från serien Sedimented Time: Autobiographical Reflection on Temporality of the Room (2014–2015). Fotoserien kartlägger tidens rumsliga natur och närhet till minnets bottenlöshet genom att återvända till en situation i ett rum – de inbördes relationerna mellan en person som rör sig i ett rum och ett fotografiskt porträtt som hänger på väggen. Fotografierna anspelar också på målningarnas rumsliga händelse: målningarnas gestalter kan betraktas som reflektioner av personen som rör sig kring verket.
Kaija Mäenpää
Bildkonstnären Kaija Mäenpää (f. 1960, Helsingfors) bor och arbetar i Helsingfors. Hon studerade vid Bildkonstakademin, utexaminerades 1989 och avlade konstmagisterexamen 1998. Dessutom är hon FM från Helsingfors universitet. Sedan 1988 har Mäenpää deltagit i grupputställningar och haft separatutställningar i bland annat Konstsalongen och Galleria G i Helsingfors samt i Stora Galleriet i Konstnärshuset i Stockholm. Hennes verk finns i Helsingfors konstmuseum HAM:s, Museet för nutidskonst Kiasmas och Wihuristiftelsens samlingar.
Tack
Ålands kulturdelegation
Centret för konstfrämjande
Kontaktuppgifter
kaija.maenpaa(a)gmail.com
http://www.kaijamaenpaa.com
https://kuvataiteilijamatrikkeli.fi/taiteilija/kaija-maenpaa
