Tanja Koistila
KIKARE
Galleria Huuto Nylandsgatan
8.6.–19.6.2005
Om någon skulle ha kikat skulle man ha sett.
Kikning sker från ytresidan till inresidan eller från inresidan till ytresidan. En kikare betraktar en plats, en situation, en människa. Eller inifrån rakt mot oss. Vyn är en blick, en moment, en del av en helhet.
En kikare är en gäst. Det känns tryggt att kika utifrån. Man tillfredsställar ens nyfikenhet, utan at ha omtanke eller bära ansvar om vad man ser. Kikaren behållar ens avskildhet med att dra sig tillbaka.
En kikare är en hemlighet. Det gömda förblir inte dolt, hållar inte hemligheten, utan tar risken att bli avslöjt när det skjutas ut. Kikaren är en antydning, ett lockbete eller anhållan om hjälp riktat till yttersidan. Den som är inne skulle vilja rädda sig.
En kikare ser mer än de andra vill visa. Kikaren finner och pekar på utrymmen, känslor, händelser, om vilka man inte skulle ha viljat berätta. Den påminner själv om sig själv, om sakerna man inte kann glömma.
