Kaisa Kontio
Långvarighetens enhet
Galleria Huuto Nylandsgatan
4.1.–15.1.2006
I början så ville jag bara göra tiden synlig. Jag fotograferade olika platser under olika tidsperioder och sedan sammanfogade jag bilderna till en panorama. Periodens längd varierar i olika bilder. Vid de första bilderna övergår morgonen till kväll. Sedan har tidsperioden förlängts med årstiderna. Tanken att ögonblicket i fotografiet får en längd tilltalar mig. Tidsperioden är mycket längre än den jag givit med slutartiden i kameran.
Verken vid utställningen är polymergravyrer. Tilllämpade arbetsmetoden är tidskrävande. Jag gör fotografierna till film och av dessa tryckplattor, sedan tillämpas den traditonella metallgrafiska trycksättet. Att det inte finns några genvägar för prosessen är en del av slutprodukten. Jag vill tro att prosessens långsamhet förmedlas också i bilderna. Jag tänker, att samma långsamhet förutsätts vid mottagande av bilden. Om man tar en snabb blick på mina landskapsbilder, märker man inte förändringen i tiden. Bara de vilka tar sig tid att stanna, observerar någonting som aviker från det normala.
Peter Høeg skriver i sitt verk ”De kanske lämpade”: ”Tid är att märka att det bakom de förändringar som är tidens uttryck finns en gemenskap. ”I Høegs text känner jag igen någonting av sättet, hur tiden framkommer i mina bilder. ”Vi menar förändringar. Och vi menar något oföränderligt. Vi menar något som rör sig. Men mot en orörlig bakgrund. Och tvärtom. Tidsmedvetande består av den dubbla upplevelsen av oföränderlighet och förändring.”
Efter att jag hade börjat framställa tiden, ställdes jag emot dess relation och mångsidighet: individuell, kollektiv,lineär, cyklisk, relativ, absolut, omätbar, mätbar, illusorisk och totalt sann. Tiden är allt det här. Många verk har uppkommit av det här tidsbegrundandet.
kkontio@uiah.fi
040-7398637
