Jenny Suhonen
Människofördärvaren – videoinstallation om performanser
4.10.–19.10.2014
Galleria Huuto Jätkäsaari 2
Jenny Suhonens verk Människofördärvaren behandlar personliga känslor och upplevelser och förvandlar dem till bilder i en process där hon använder sig av performance, installation och video. Helheten som visas på Galleria Huuto innehåller videofilmade perfomancer som satts ihop till en installation.
Performanceprojektet började år 2012 och Suhonen har förverkligat över hundra allt som allt. Hon har bett människor komma med föremål som är förknippade med känslor eller upplevelser som de ville bli av med: förluster, ouppfyllda drömmar, för stora förväntningar och mycket annat som ryms i den mänskliga känsloskalan. I performancen tar konstnären emot föremålet som hon kallar bördan, söndrar den inför åskådarna och sparar delarna. En del av upplevelserna har sänts per post och konstnären läser sedan upp och förstör dem. Av bitarna från föremålen sätter hon ihop installationer som hittills har visats bland annat i Helsingfors på Galleria Oksasenkatu 11 och i Berlin på Galerie Pleiku.
I performancerna Människofördärvaren följer deltagarna hur svåra upplevelser och tillhörande känslor reflekteras på vår utsida genom att i föreställningen krossa, makulera och sedan omvandla det till ett utställningsföremål. Åskådarna blir av med sina bördor men måste samtidigt överlämna sina känslor i konstnärens bruk för att sedan möta dem offentligt när installationen förevisas. Konstnären själv får material för sina verk men blir tvungen att förvara fragment av föremålen och på så sätt dra sin del av bördan.
Performancens förlopp liknar en ritual. En ritual kan kallas vilken som helst verksamhet som utövas av symbolisk eller emotionell betydelse. Ritualen kan ha både en samhällelig och privat betydelse. Ofta är den personliga ritualens uppgift att offentliggöra den privata upplevelsen vars intensitet är så stark att man ensam inte kan processa den. I ritualen får upplevelsen ett uttryck som hjälper oss att förstå och bli av med det vi upplevt.
Föremålen spelar ofta en stor roll i ritualer. I dem hopar sig betydelser och med hjälp av dem kan man styra och ställa ritualer. Med hjälp av föremålen kan vi reglera våra egna upplevelser. Ritualerna hjälper till när man sätter gränser mot sig själv och andra, fungerar som en förlängning av kroppen. Föremålen som hör till ritualen befinner sig mellan jaget och världen, mellan självet och de andra, mellan det inre och yttre. De synliggör de randområden som annars befinner sig utanför vår varseblivning och på så vis utanför människans uppfattningsförmåga. När föremålen lösgörs från sin vardagliga roll fungerar de som deltagarjagets förlängning. När ett föremål blir utvalt att representera en mänsklig upplevelse, blir de mänskligare, de namnges och känslor reflekteras, det blir en del av jaget. När föremålet, som representerar negativa känslor, slås sönder under performancen förstörs den negativt laddade delen av jaget och hon eller han kan fortsätta sitt liv.
I videoverket förflyttas tyngdpunkten till ytterligare ett mer abstrakt plan. Den ursprungliga personliga upplevelsen förblir i bakgrunden och i huvudrollen är föremålet och förstörandet av föremålet. Det finns inte ett filmatiskt berättande där åskådaren identifierar sig med den som uppträder. Åskådaren fjärmar sig även från den betydelse som föremålet fått under performancen och tillför en egen betydelse i det som händer i videon. Upplevelsens intensitet markeras när flera videor samtidigt projiceras i samma rum och där ljudvärldarna blandas upp.
Verket Människoförstöraren rör sig mellan nutiden och arkaiska symboler och fastän konstverket här också fungerar som en terapeutisk process är dess betydelse slutligen estetisk. Åskådarens eller deltagarens terapeutiska upplevelse är verkets biprodukt och dess verkliga betydelse uppstår i att synliggöra känslorna. Verket lyckas synliggöra ett mänskligt arbetsfält som annars ligger utanför det mänskliga ögat. Materialet är, utöver föremålen som deltagarna tillför, framför allt de känslor som finns laddade i föremålen. I det slutliga verket är dessa känslor endast indirekt närvarande men just det här tillför verket innehåll som åskådaren kan identifiera sig med.
Mari Vuolanto
Bildkonstnär
:::
Jenny Suhonen (f.1978) är en bildkonstnär från Helsingfors (Fria målarskolan 2012). Hon verkar både som bildkonstnär och performancekonstnär. Suhonen behandlar i sin konst mänsklighetens olika former och väsen genom att dissekera dem. Suhonen försöker ge åskådaren en möjlighet att möta sig själv. Hon vill få åskådaren att stanna upp och ge sig tid.
