Magnus Strandberg
Minneslucka
Galleria Huuto Busholmen, Lillbusen
16.9.-1.10.
Om förluster, översättningar och minnen som förbleknar – Magnus Strandbergs Minneslucka
Magnus Strandbergs fjärde separatutställning är en fortsättning på hans materiella efterforskningar där det immateriella och ogripbara har huvudrollen. Med utgångspunkt i paradoxen om en immateriell materia försöker Strandberg upprepade gånger, trots uppgiftens omöjlighet, översätta det oöversättbara. Den konstnärliga galenskapen bygger på en stabil metodik. Strandbergs envisa försök vittnar nämligen om en stark tillit till världens, minnets och erfarenhetens skörhet. Att upprepa en platsspecifik upplevelse, flytta den till ett nytt utrymme, är den omöjliga uppgift han tar sig an. Varken mer eller mindre. Att eftersträva det omöjliga är trots allt av högsta konstnärliga betydelse.
Magnus Strandberg lutar åt det experimentella, och testar gång efter annan gränserna för sitt uttryck och sin konst. Han expanderar till det som inte tidigare varit synligt och söker förbindelser mellan olika saker och fenomen. Förbindelserna mellan att översätta och göra installationer har intresserat honom under arbetet med den aktuella och föregående utställningen, och samtidigt har ett antal frågeställningar stigit fram. Kan man översätta det oöversättbara? Vad händer när minnen förbleknar? Försvinner de, eller ändrar de bara form? Börjar de likna fantasier? Konstnären har uttalat följande om utställningsseriens grundidé: ”Det innehåll jag tänkte att originalet hade, har fått allt mindre betydelse. Jag försöker mest minnas hur det kändes att vara där i utrymmet. Ibland får erinrandet desperata drag. Jag vet inte längre vad som verkligen fanns då, och vad jag hela tiden skapar då jag försöker minnas. Visst handlar den andra översättningen, Minneslucka, om förlust. Men samtidigt vägrar jag tro att ett verk jag fullbordat bara kan försvinna spårlöst. Egentligen tror jag att det här gäller vilka händelser som helst.”
Översättandet finns med också i utställningens titel, som uttryckligen är Minneslucka, inte muistikatko eller blackout. Strandberg påpekar att de finska och engelska motsvarigheterna saknar ordet lucka, alltså ett tomrum eller mellanrum, men också ett titthål eller en port som leder någonstans. Muistikatko och blackout saknar de här betydelserna, som ändå smyger sig in i varje minne av Minnesluckan. Ordet svävar omkring i bakgrunden, precis som den animation vi möter i utställningsutrymmet – ett spår av den tidigare utställningen, som delvis reflekteras av projiceringsytan. I övrigt råder ett dunkel som för oss nära inpå de minnen och erfarenheter, som vi ändå aldrig har fullständigt tillträde till.
Magnus Strandberg är en bildkonstnär och översättare från Helsingfors. Han utexaminerades från Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur år 2015.
FD Juha-Heikki Tihinen
Utställningen stöds av Konstsamfundet och Svenska kulturfonden.
Ytterligare information fås av Magnus Strandberg:
m.h.strandberg(at)gmail.com
0443605284
