Outi Koivisto
Nyby på kartan över Volchov
23.7.-15.8.2021
Konstnären är anträffbar 7.8 – 8.8.2021.
Utställningen tar avstamp i undersökandet av platser med gemensamma namn, samt i hur namngivning gör språket till en del av platsen. I kommunen Ijo i Norra Österbotten finns en by som på finska heter Olhava (sve. Nyby). Olhava är karelska och betyder en sänka eller ravin, ofta innehållande vatten. Olhava ligger vid vattendraget Olhavanjoki. Olhava (sve. Volchov) är också det finska namnet på en stad som finns ungefär 120 km öster om Sankt Petersburg, där det dessutom finns ett vattendrag vid namn Olhavanjoki (sve. Volchov). Vad är bakgrunden till dessa från varandra geografiskt avlägsna platsers gemensamma namnbestånd?
Namngivning är en grundläggande del av språket. Namnet berättar bland annat någonting om platsen. Att namnge en plats blir nödvändigt då den befolkas eller då man rör sig från en plats till en annan. Genom att namnge platsen tas den i besittning, och då kan man till exempel föra det gamla hemlandets namnbestånd till det nya bosättningsområdet. När ortnamn skrivs på kartor blir det också möjligt att lokalisera olika platser och rutter, vilket gör det lättare att röra sig utanför hemtrakten. Innan de tryckta kartorna kände människorna främst till näromgivningens rutter och kännetecken utifrån erfarenhet. Då trycktekniken utvecklades blev också kartorna vanligare.
I februari 2020 arbetade jag i Nyby. Jag rörde mig längs fem olika rutter och undersökte omgivningen. Under mina utfärder använde jag en karta över Volchov. Jag antecknade min rutt medan jag gick. Vid ruttens början och slut gjorde jag frottage av element i omgivningen med blyertspenna på papper. Området där rutterna började och slutade samt korsade varandra har jag tillsammans med vägbeskrivningen först tecknat och sedan ristat in en träplatta, och sedan gjort frottage av bilden. Jag har namngett sakerna jag sett där rutterna börjat och slutat. Jag upprepar, gör frottage av, trycker, tecknar och draperar dessa tecken, och skapar av dessa element en installation, en ny plats.
Med hjälp av fel karta förenar jag platser och ger ett nytt perspektiv på en plats jag känner från tidigare. Största delen av min barndom bodde jag i Ijo, som min mors sida av släkten kommer ifrån, och följaktligen har jag en personlig anknytning till platsen. Ijo har varit min hemkommun och Nyby är en bekant plats. Ändå har jag aldrig bott i själva byn och har dessutom bott hela mitt vuxna liv, det vill säga de senaste 19 åren, i huvudstadsregionen. Hälften av livet har jag alltså bott någon annanstans och de gångna åren har gett mig en utomståendes perspektiv och avstånd. Ändå var det på grund av mitt personliga förhållande till orten som jag fäste uppmärksamhet vid de finska och ryska platsernas gemensamma namn.
När jag rörde mig i Nyby upplevde jag platsen lika främmande som Volchov, där jag aldrig varit. Samtidigt kändes Nyby på ett underligt, avlägset sätt väldigt bekant. Bland annat Situationistiska internationalen använde fel kartor för att observera platser. Rörelsens medlemmar prövade olika psykogeografiska metoder för att undersöka rummet. De var intresserade av kartornas relation till verkligheten och ville förvandla upplevelser av omgivningen till berättelser om rum. Kartans praktiska betydelse tar inte rumsliga synvinklar i beaktande. Därför använde situationisterna kartor på fel sätt och skapade egna kartor.
Utställningen är den första konstnärliga delen av min doktorsavhandling. Jag fortsätter min forskning i Volchov, där jag observerar omgivningen och orienterar mig med hjälp av en karta över Nyby. Mitt arbete stöds av Centret för konstfrämjande, Finska kulturfonden, Centralen för främjande av visuell konst VISEK och KulttuuriKauppila.
Kontaktuppgifter:
outi.e.koivisto(a)gmail.com
