Petra Vehviläinen
Spirits
12.11.-5.12.2021
Installation med överskott.
I mitt arbetsrum växer högarna helt obehindrat: olika förpackningsmaterial, livsmedelsomslag, rester av material jag använder, papp, olika sorters plast – hårda, mjuka, sköra, sega – bylten av hushållspapper och tejp, folie, målartrasor, äppelskruttar, avbrutna käppar och pinnar, ljusstumpar… Trådar som fastnar i strumporna, betong-, ler- och gipsklumpar samt olika mer eller mindre identifierbara klimpar och smulor.
Ungefär i ett och ett halvt år har jag samlat och försökt skapa ett poetiskt förhållande till överloppsmaterialet som uppstår i mitt arbetsrum. I ett tidigt skede började mitt arbete kretsa kring olika textil- och hantverkstekniker. Ja upplevde att tidskrävande metoder som stickning, stoppning och tråckling var lämpliga sätt att respektfullt interagera och arbeta med materialen.
Jag reflekterar över min bakgrund, mina materiella nätverk och kunskapen i textilhantverk som gått i släkten. Av någon orsak bröts den kedjan efter att jag gjort min första våffeltygshandduk i lågstadiet. Och så tänker jag på de hantverkstraditioner som hör till mitt eget kulturarv, som ger mig en känsla av utanförskap, och den brutna kontakten till dem som gör mig osäker på varifrån jag kommer och var jag hör hemma. Jag tänker på de krafter som i olika traditioner förknippats med föremål: totem, kultföremål och i synnerhet karelska käspaikka-dukar, det vill säga handdukar som förutom sin vardagliga och praktiska funktion också hade omfattande andliga krafter, till exempel förmågan att bära avlidnas själar. Jag betraktar också överskott och skräp som olika former av andar eller själar som svävar omkring oss, men som vi helst vill glömma eller gömma. Materia som slängs bort försvinner egentligen inte – den far någon annanstans, byter kanske skepnad. Jag tänker på hur materialen kommer till, resan de gör innan de når oss, vilka nätverk och hierarkier de flätas samman med och hur de avslöjar vilka vi är.
Petra Vehviläinen är en bild- och performancekonstnär som bor och arbetar i Helsingfors skärgård. Hennes konstverks form och innehåll tar avstamp i posthumanistiskt och ekofeministiskt tänkande samt empati och platser. Vehviläinen har skapat verk i stadsmiljön, naturen, gallerier och på olika sociala medieplattformar. Att idéerna söker egna specifika former är typiskt för hennes sätt att arbeta, och därför varierar teknikerna och arbetsredskapen från projekt till projekt. Sprits är en fortsättning och fördjupning av sätten att binda och knyta som hon arbetat med tidigare. Övergivna och/eller funna objekt vävs ihop till rumsliga nätverk som för en dialog med tankeprocesserna.
Utställningen har fått stöd av Centret för konstfrämjande.
