Galleria Huuto

Jag heter Petri Aleksi Tolonen, men jag har alltid kallats Aleksi. Det är bara passfunktionärerna
och läkarna på hälsostationen som kallar mig Petri. Allt är bra men jag närmar mig de fyrtio.
Kråksparkarna runt ögonen har uppenbarat sig och jag börjar bli skallig. För min dåliga rygg går
jag till en fysioterapeut och på yoga. Svetten lackar…

Många män köper motorcykel eller försöker med en yngre kvinna när de har fyrtio-årskris men
med mig kan krisen synas i mina bilder. I mitt arbetsrum har jag återvänt till bilder från ungdomen,
serier, monster och hjältar. Kanske jag inte ens vill bli vuxen? Inte riktigt ännu. Måste man ens bli
vuxen?

I mina tidigare utställningar har jag granskat maskulinitet och dess många uttrycksformer.
De ämnena kommer jag bara att snudda vid för den här gången har jag gett mig tillstånd att
leka och närma mig den pojkaktiga barndomens bilder genom fria associationer. Jag har till
och med gett utrymme för min specifika serieteckningsstil som lärde mig i ungdomen. En
uttrycksform som jag tidigare försökt komma bort ifrån. På utställningen Petri Pan leker jag
en stund pojken Petri, intresserad av allt spännande, lite farligt, typiskt pojkaktigt.