Reima Hirvonen
OLD FAG(got), great to be, hehheh
16.9.-9.10.2022
Som 59-åring är man närmare graven än vaggan. Och när man varit elva år ensam, tvivlar man på sin förmåga att någonsin mer kunna dela livet med någon annan.
När man en gång haft cancer så lever man i tvivel och rädsla resten av livet – tror jag åtminstone. Den avsky jag kände för min hårlösa, svettiga, ständigt urinerande och uppsvällda kropp bevaras längst bak i bakhuvudets skrymslen, trots att jag varit frisk i fem år. Denna kropp vågar inte möta en annan kropp, denna kropp skäms och är rädd.
Jag vill tänka att mina verk är som böner. Böner om att min sjuka vän ska bli frisk, inte dö, eller att människan ska bli klokare, börja respektera naturen och göra en helomvändning när det gäller klimatförändringen, eller att människan ska sluta döda – människor, björnar, vargar, träd, vatten. Eller att man ska börja betrakta flyktingar som mänskliga varelser, inte som problemavfall. Och så ber jag själviskt om att en man ska träda in i mitt liv, en kärlek jag vågar möta.
På utställningen visas ett videoverk, träskulpturer, textilverk och målningar.
Krig är aldrig heligt.
Eno 17.8.2022
Reima Hirvonen
