I bland kan man drömma om en människa som man inte sett på länge. Eller om
någon annars avlägsen, kanske redan död. I drömmen är den här människan starkt
närvarande, hon kommer tätt inpå, kan kanske röra vid dig, smeka, blotta sin kärlek.
Då den som drömmer vaknar känner hon sig varm och god. Småningom övergår
känslan i vemod; mötet var dock bara en dröm. Allt hände blott i den drömmandes
eget sinne.
En liknande odefinierad saknad kan också drömmen om en stor, okänd stad väcka.
Du har just anlänt och vill utforska den. Eller drömmen om det egna hemmet där du
plötsligt upptäcker ett nytt rum, och i det rummet kanske ett annat nytt rum (och så
vidare).
I mina verk sträver jag till att fånga den svagt störande känslan som de här dröm-
marna väcker. Längtan till något som icke är. Ett slags fantomvärk som föds i det
oföreniga mellan verkligheten och människans inre värld.
Ida Pimenoff (född 1977) är fotokonstnär, hemma i Helsingfors. Hon utexaminerades
från Konstindustriella högskolan år 2004. Hennes senaste separatutställning var
hösten 2006 på Fotogalleri Hippolyte i Helsingfors. Under de senaste åren har hon
också deltagit i flere grupputställningar i Finland och Frankrike.
Jag vill tacka Konstsamfundet, Finska Kulturfonden och Centralkommissionen för
konst för understöd.
