Anna Seppälä
Specialvardag
5.1.-27.1.2019
Min utställning består av en serie tuschteckningar. Verken avbildar mitt specialbarn som hänger sig åt sina favoritsysslor. Mitt yngsta barn är autistiskt och har en intellektuell funktionsnedsättning. Jag är barnets anhörigvårdare, vilket för tillfället är mitt livs viktigaste och mest utmanande uppgift. En vuxen måste alltid vara närvarande och ge barnet stöd. Eftersom den motoriska förmågan är på en tioårings nivå och omdömet ungefär som en treårings, är det inte alltid möjligt att undvika fartfyllda situationer. På utställningen visar jag också små bildserier jag använder som stöd då jag kommunicerar med mitt barn. Jag tecknar bilder av sakerna vi gör tillsammans, och med hjälp av dem kan barnet lättare berätta i skolan om hur eftermiddagen eller veckoslutet varit.
Jag upplever att mitt specialbarn varje dag lär mig viktiga saker om mänsklighet, kärlek och vad som är viktigt i livet. Ofta känns vardagen med sina fasta rutiner tung och enformig, men samtidigt är den betydelsefull och givande. Jag skulle aldrig själv ha önskat just den här riktningen på mitt liv, och ändå har jag på vägen hittat underbara skatter, sådana som lätt gömmer sig i skuggorna om man tar en lättare rutt.
