Terhi Heino
Galleria Huuto Nylandsgatan
18.1.–29.1.2006
Att göra min utställning på de nya materialens villkor var som ett hopp i det okända. Jag är intresserad av betydelser som är anknytna till vardagliga material och föremål. Mina verk kan först verka bekanta, men tillverkningsmaterialet eller placeringen i rummet undviker sig från det konventionella. Från den här motsägelsen föds en annan verklighet för konstverket.
Min arbetsmetod är processlik och att förbereda naturmaterialen till ”utställningsskick” går väldigt långsamt. Tiden ger mina verk en tilläggs dimension. Ytterligheter för materialexperimenten i den här utställningen reperesenterar det silvergråa fiskskinnet och det mångtydiga bananskalet.
Även om man kunde skriva en historia om varje enskilt verk, har jag som genomgående tanke att skapa en så kallad residens av galleriet. En residensvistelse är tillfällig, man beger sig till residensen för att skapa sin egen värld. Ibland känns det som det här tillfälliga skedet bara fortsätter. Allting är i rörelse och ingenting är bestående. Ett märkligt mönster binder ihop verken i residensen och residensen är alltid på väg någonstans.
Allting tycks ha börjat från residensen i Paris. Radions jazzkanal hade en slogan: Jazz is not dead, it just smells funny. En fiskradio?
