Maria Ångerman
The dead walk side by side with the living
Galleria Huuto Busholmen, Busen 1
18.6.-3.7. 2016
Galleria Huuto är stängd under midsommaren 24.-26.6.
Beroende på vilken projektion som besökaren först fäster blicken vid, inbjuder installationen The Dead Walk Side by Side with the Living till en fördjupning i parallella men separata världar. I de tre projektionerna visas, i slumpmässig ordning: en nära observerad anhopning av detaljer ur män-nisko/djurlivet; de mera dåsiga detaljerna när schimpanser putsar sig själva och varandra; kombinationen av en otydlig poetisk berättarröst i en uppenbar disjunktion med närbilder av detaljer ur människor/djurlivet. Installationen märker ut territorier med specifika markeringar och stigar, som genom binära delningar utarbetas till sammanflätade motsatser.
Grundläggande för dessa är binären mellan människa och djur, men installationen spelar också med besläktade motsägelser. Till dessa hör relationen mellan språk och tystnad – installationen innehåller för det mesta naturliga ljud, tills utbrottet av ett osammanhängande, oavsiktligt poetiskt språk hörs på en skärm. Sedan finns också motsägelsen mellan leda och absorption, som utspelas mellan de spända människorna i en projektion och de nöjda, putsande schimpanserna på en annan. Vidare finns upplevelsen av en påtaglig och intim kontakt med världen och ett mera förmedlat eller distanserat avstånd och separation. Dessutom finns den värsta binära delningen närvarande: döden och livet. Den innefattas i livets status som sådant och utformas genom hela installationen som ständigt utsatt för biopolitisk förvaltning, då människans och djurens omgivningar sammanfogas och blandas.
Framträdande i installationen är att det mänskliga och det djuriska stöder varandra och medan de definieras som motsatta, kan de också bli omöjliga att särskilja. Det centrala i hur binären mellan män-niska och djur är problematiserad är hur Ångerman använder videons form för att rubba föreställningen om orörd natur. Schimpanserna verkar vara en taktil parodi av människoparets krossande separation på den närliggande duken, en spegelbild av känslosamt djurliv. Kameran sätter det taktila på avstånd, men betonar också att det ofta är enbart genom något liknande som lite av sanningen om påtaglig intimitet kan anas.
Den avbrutna intimiteten i binären mellan människa och djur skymtar i den privata domänen, hemmet, så väl som i parallellerna som dras mellan människo- och djurkroppen. I en projektion stannar kameran i de blandade spåren efter människor och djur. Djurspår i sanden och på marken och spår efter människan i sängen; den förstorade stillheten i ödlans hud placeras intill en mjuk sårbarhet i tämjd människohud. I projektionens juxtapositioner mellan människo- och djurhud, är det frågan om mera än bara visuella analogier. Genom liknande sammankopplingar av mänskligt och djuriskt behandlar The Dead Walk Side by Side with the Living en mycket rörligare och essentiellt problematisk gräns mellan dessa.
John Cunningham
Skribent och forskare
Kontakt:
maria.angerman(at)gmail.com
