Crystal Bennes
The Earth Is Not a Perfect Sphere
Galleria Huuto Busholmen, Busen 2
7–22.10.2017
”Stuor-Oivi” (Stuorrahanoaivi), Enontekis kommun (68°40’57”N 22°44’45”E)
”Avasaksa” (Aavasaksa), Övertorneå kommun (66°23’52”N 23°43’31”E)
”Torneå” (Nedertorneå kyrka), Torneå (65°49’48”N 24°09’26”E)
”Puolakka” (Oravivuori), Korpilahti (61°55’36”N 25°32’01”E)
”Porlom II” (Tornberget), Lappträsk (60°42’17”N 26°00’12”E)
”Svartvira” (Svartviran), Pyttis (60°16’35”N 26°36’12”E)
Allt sedan den grekiske matematikern Eratosthenes omkring år 240 f.Kr. gjorde de första vetenskapliga beräkningarna av jordens radie har vetenskapsmän och matematiker försökt utveckla allt mer exakta modeller för att beräkna jordklotets form. The Earth Is Not A Perfect Sphere fungerar som en lins med vilken man kan undersöka hur progressionen tolkats under olika historiska perioder. Utgångspunkten är en av dessa modeller, Struves kedja, en triangelkedja som beräknades under 1800-talet och sträcker sig från Norge till Svarta havet, en sträcka på 2820 kilometer. I Finland följde kedjan delvis de mätningar som utförts av matematikern Pierre Maupertuis på 1730-talet. Franska vetenskapsakademin hade skickat Maupertuis till Finland för att utreda jordklotets exakta form.
Den ursprungliga kedjan bestod av 258 trianglar och 265 mätpunkter. Sedan år 2005 har kedjan ingått i Unescos världsarvslista men av de ursprungliga mätpunkterna har endast 34 skyddats.
I de mätningar som utfördes åren 1816–1855 av en grupp som leddes av den tyskfödda ryska astronomen Friedrich Georg Wilhelm Struve utredde man för första gången den exakta längden av ett längre meridiansegment. Med dessa mätningar lyckades man slå fast vår planets exakta storlek och form utgående från de mätningar Maupertuis utfört hundra år tidigare och vilka i sin tur bekräftade Newtons hypotes om att jordklotet är något plattare vid polerna och därmed inte ett perfekt sfäriskt klot. Dessa mätningar, som under 1800-talet varade i närmare fyrtio år, utförs idag med hjälp av GPS-satelliter inom loppet av några månader. I och med den tekniska utvecklingen är det arbete som Struve och hans team utförde idag tekniskt sett till ingen nytta, medan däremot dess kulturella betydelse kvarstår.
Under åren 2015–2016 reste konstnären till de sex mätpunkter som återstår av Struves kedja, allt från avlägsna hörn i Lappland till en liten ö ute i Finska viken.
Denna utställning omfattar analogt fotomaterial från resorna samt följande verk som uppstått som en reaktion:
The Earth is Not a Perfect Sphere –en samling keramiska jordklot som beskriver våra föränderliga uppfattningar om jordens form;
A Compendium of Progress –14 litografitryck som framställer de förändrade uppfattningarna om framsteg i det västerländska samhället från 570 f.Kr. till 2011 e.Kr.
Monuments to Anachronistic Progress – sex skulpturmodeller i granit som brutits i närheten av Struves mätpunkter för att hedra de numera onyttiga rönen av 39 års arbete.
Centret för konstfrämjande och Finska Konstföreningen har vänligen understött utställningen.
www.crystalbennes.com
hello(at)crystalbennes.com
