Sampo Laaksonen
THE TRASHMAN WILL COME EVENTUALLY
29.3. – 21.4.2019
Galleria Huuto är öppet på långfredag 19.4. och på påskdagen 21.4.
På annandag påsk (måndag) 22.4. är galleriet stängt.
Man kan lita på sophämtaren, som tar hand om allt det vi gör oss av med. Tänk, så befriande det är att slänga bort prylarna, reklambladen och livsmedelsförpackningarna som blivit överflödiga; allt det där som verkar uppstå av sig själv. Och ju mindre vi tänker på vart skräpet slutligen hamnar, desto bättre känns det att avstå från det. Men avstår vi inte samtidigt från en del av oss själva? Vårt avfall är ju en följd av våra val, och representerar oss därför på sätt och vis.
Och om vi vänder blicken mot oss själva: vad händer med oss, när vi blir överflödiga? Att föreställa sig själv som förmultnande avfall är kanske inte den mest sublima av tankar. Somliga kan få ångest, men det är säkert en mer tröstande tanke än att inte alls förmultna. Biologiskt avfall är ändå ”på goda sidan” och våra förmultnande kroppar ett litet problem, i jämförelse med det avfallsberg som vår livsstil orsakar. Att tänka på det berget orsakar verkligen ångest.
Jag har sparat mitt skräp under många år. Naturligtvis har jag inte sparat allt, men det mest intressanta skräpet har varit svårt att avstå ifrån. Skräp tilltalar ett sinne som är marinerat i underhållning och reklambilder. Dessutom är det gratis konstnärsmaterial. Jag har också varit benägen att tro, att återanvändning av material i konsten (eller i vilket sammanhang som helst) är ett slags ekologisk handling. Att förädla skräp ger bättre samvete, men tröstar också på ett djupare plan: kanske är det möjligt att förvandla det onda till något gott.
En del av mitt skräp har blivit material för den här utställningens konstverk. Också i övrigt har jag använt så mycket återvunnet material som möjligt. En av de impulser som hörde till arbetet med utställningen, fick jag i den stund då jag hittade en hög med kilramar i en container. Förutom några återvunna ”spillbitar”, är faktiskt alla målningsunderlag av tyg. Collagen har jag gjort av material från mitt lager, som kompletterats med fynd från lopptorg och antikvariat. Det som inte är återvunnet har jag målat. Akrylfärger är inte förenliga med en ekologisk agenda, men avspeglar i högsta grad vår värld. Jag kunde inte hitta en tekniskt mer lämplig metod än att använda ett av avfallsdiskussionens centrala material, plast, i mina verk.
Mina verk är porträtt av människor. Människan lämnar alltid ett konkret spår. Ibland är det organiskt: ett avtryck i torven eller smuts på badrummets kakel. Ibland är det syntetiskt: en hög med sopsäckar eller ett flygplansvrak. Medan jag arbetade med konstverken hände det att jag tittade i spegeln och såg förmultnande delar. Det är tröstande. Kanske sophämtaren inte behövs, trots allt.
Sampo Laaksonen (f.1981) är en bildkonstnär från Helsingfors. Han utexaminerades år 2008 från Konstskolan i Kankaanpää, och blev konstmagister från Aalto-universitetet år 2015. Han kombinerar måleri- och collagetekniker i sina verk.
Ytterligare uppgifter:
laaksonen.sampo(at)gmail.com
+358504126927
sampolaaksonen.blogspot.com
