Jag återkommer ofta till samma landskap i mina tankar. Himlen ligger lågt och åkrarna är täckta av snö. Ljuset kommer nerifrån. I tystnaden ser man avstånd och proportioner klarare.
Landskapets skönhet kommer av dess melankoli, skriver Ahmet Rasim. Jag tycker om hur skönhet och sorg möts i det snöiga landskapet. I landskapet ligger en aning av det som ska komma, förändras och försvinna. Jag kan inte behålla de snöiga åkrarnas skönhet, inte kontrollera eller äga den. Landskapet förblir inte vitt. Ögonblicket vet att det är förbi, skriver Fernando Pessoa.
Verken i min utställning är fösök att hålla fast vid det man inte kan hålla fast. Verken är ett sätt att ta farväl, att lämna något bakom mig. Skulpturerna föreställer enskilda element och ögonblick i det landskap jag återkommer till. Jag bygger inte ett helt landskap eller en helgjuten berättelse. Mina verk är hänvisningar som lämnar plats för det stumma och odefinierbara.
Tack till Suomen kulttuurirahasto för det stöd jag har fått.
Eeva-Maija Priha
eevamaija.priha(at)gmail.com
