Vilka handlingar är centrala och vilka handlingar låter man bli att utföra för att de kommer i andra hand? Hur många handlingar krävs för att man ska nå sitt mål? Finns det handlingar som är onödiga, eller leder allt till slut fram till någonting?
De här frågorna har jag funderat över medan jag har arbetat med utställningen, och jag har vänt blicken mot min egen verksamhet. Utgångspunkten för mitt arbete har varit att studera de handlingar jag själv utför och de val som leder fram till dessa handlingar. Vilka slags handlingar krävs för att målningarna ska bli färdiga? Vilka spår lämnar processen i den färdiga målningen?
Till en början föreställde jag mig att mina målningar skulle bli genomskinliga kartverk där åskådaren skulle ha möjlighet att utläsa hur en sak har lett fram till en annan. Det blev inte så, eftersom mina målningar alltid verkade kräva en sista handling som täckte allt det jag tidigare hade målat. De färdiga målningarna blev bilder av ogenomskinliga dimmor och skuggor, som bara lämnar utrymme för gissningar om att det finns något där bakom.
Målningsprocessen ställde mig inför en ny fråga: Gäller det samma också mitt handlande i allmänhet? Har den senaste handlingen alltid en tendens att täcka över tidigare handlingar? Har det någon betydelse vad jag har gjort tidigare, eller bara vad jag har gjort senast?
Utställningen är den tredje och sista i en serie där den första utställningen handlade om tänkande (Ajatuksissaan – I egna tankar, Galleria Huuto Uudenmaankatu, 2006) och den andra om tid (Aika ja minä – Tiden och jag, Borgå Konsthall, 2006/07).
Mer information och bilder av verken:
katariina.salmijarvi(at)galleriahuuto.net, www.galleriahuuto.net
