Jag har nog kommit för långt. Så här igenvuxna var inte stigarna. Nu är det är jakt utan regler eller mål som gäller.
Jag är lätt att spåra, för jag lämnar spår. I denna skog är stigarna asfalterade. Jag har gått vilse i denna skog.
Mina bilder är splittrade i bitar och i lager på lager, men ändå hela. Jag arbetar fram mina träsnitt med reduktionsmetoden. Jag bryter sönder, ristar släta träytor fulla med skåror. Jag gör de spår jag vill. Otålighet, ambitioner och då och då uttråkning tär på tryckplattorna. Jag vill vara snabb, men njuter av att rista långsamt. Mina tryckplattor
försvinner medan bilderna träder fram. Minnet av plattorna är kvar i de färdiga verken. Då har jag gröpt ur allt och blir tvungen att nöja mig, att lämna arbetet halvfärdigt. Det finns inget kvar att gå vidare med. Tryckplattorna går till slut förlorade, men ändå är jag färdig att brytasönder fler. Jag börjar från början, graverar och fyller pappren med färg.
mera information: ari.pelkonen(at)kuva.fi, aripelkonen(at)hotmail.com,
+358-41-434 27 92
